Jag är stolt undersköterska - våra berättelser

Vi har träffat många stolta undersköterskor i Kronobergs län och bett dom berätta om en händelse, upplevelse eller person i arbetet som berört och gjort avtryck. Här samlar vi deras viktiga berättelser - som inspiration och motivation för dig som vill jobba i Sveriges viktigaste bransch.

Varje vecka fram till december 2020 publicerar vi en eller flera berättelser, dels i våra sociala medier men även här. 

Jessica undersköterska

Jessica, undersköterska, hemtjänst östra, Tingsryds kommun:
​STOLT UNDERSKÖTERSKA. ”Stolthet för mig är när jag lyckas få en omsorgstagare att under en stund känna sig nöjd och lycklig. Jag har ett starkt minne från när jag var nyutbildad undersköterska och hade en patient som bara hade några timmar kvar i livet. Hon tittade mig lugnt i ögonen och berättade hur jag och mina kollegor gjort hennes sista dagar trygga. Hon sa att hon inte kände någon ångest längre för att lämna livet. ”Nu kan jag gå”. Hennes ord berörde mig djupt och får mig att alltid vilja göra det där lilla extra – även om det inte står med i planeringen. Jag är också väldigt stolt över mina kollegor och vårt team. Det är en stark känsla att inte vara ensam när det dyker upp utmaningar. Tillsammans hittar vi lösningar och gör skillnad för våra omsorgstagare.”


Sara, undersköterska, rättpsykiatrin, Region Kronoberg:
STOLT UNDERSKÖTERSKA. ”Det är speciellt en patient som fått mig att inse varför jag vill jobba inom just rättspsykiatrin. Patienten kom till oss med trasig själ, borderline diagnos och ett mångårigt missbruk i bagaget. Vi fick ingen lätt uppstart. Patienten var utåtagerande och krävande. Men jag och mina kollegor hade tålamod. Vi jobbade mycket med lågaffektivt bemötande, ständiga samtal, behandlingar och tydlig kommunikation. Det var en lång process men det ledde till ett stort förtroende från patienten. I slutänden blev patienten mycket mer stabil i sitt mående, klarade sig fint ute i det fria samhället och kunde flytta tillbaka till sin hemkommun. Det kändes som om vi verkligen lyckats mot alla odds - en så skön känsla! Sista dagen gav jag patienten en kram och önskade stort lycka till. När det är tungt i jobbet brukar jag påminna mig själv om den positiva erfarenheten och att jag faktiskt har möjlighet att förändra en människas liv.”

 

Emma, undersköterska CLV, Region Kronoberg:
STOLT UNDERSKÖTERSKA. ”I våras ställdes min avdelning om från att vara akutgeriatrisk avdelning till att bli en tillfällig infektionsklinik med fokus på patienter med covid-19. Vi hade besöksförbud, men för de patienter som närmade sig slutskedet blev anhöriga erbjudna att komma till avdelningen för ett sista avsked. Många tackade nej med tanke på smittorisken och då fick jag istället vara den personen som fanns där för patienten fram till slutet. Jag gjorde allt jag kunde för att patienten inte skulle känna sig ensam och just de avskeden har berört mig mycket. Jag blev verkligen påmind om vilken betydelsefull och avgörande roll jag har.”
 

Pattama, undersköterska, Lessebo kommun:
STOLT UNDERSKÖTERSKA. ”Innan jag började jobba som undersköterska drev jag en lunchrestaurang med thailändsk mat. Jag älskar att laga mat! Som undersköterska uppskattar jag därför extra mycket när jag får hjälpa brukarna i köket. Det har varit intressant för mig att se hur svenska mattraditioner ser ut. Jag hade gärna visat mer av det thailändska köket i mitt arbete, det hade varit spännande. Vissa dagar när brukarna vill laga wokade grönsaker eller nudlar så brukar jag tipsa om hur det kan smaka ännu bättre. Glädjen över god mat förenar oss människor oavsett var vi kommer från.”


Sara - yrkeslärare inom vård- och omsorgsämnen, Uppvidinge – men även utbildad undersköterska, sjuksköterska och distriktssköterska:
STOLT UNDERSKÖTERSKA. ”Det bästa med att vara lärare inom vård- och omsorg är alla möten med eleverna. Jag får träffa så många personligheter från olika kulturer och bygga relationer med tillit och förtroende. Det är stort att få följa elevernas utveckling fram tills de står där stolta med sitt diplom i handen. En upplevelse som betytt extra mycket för mig är ett möte med en elev. Hon började läsa här på Uppvidinge lärcenter som en del i ett EU-projekt. Målgruppen var nyanlända kvinnor som stod långt ifrån arbetsmarknaden och där språknivån var låg. När hon började satt hon längst bak i klassrummet och tittade knappt upp. Under resans gång har hon vuxit otroligt mycket. Hon har läst färdigt grundläggande svenska, ska börja på nästa nivå och har dessutom klarat av vårdbiträdesutbildningen. Nu går hon stolt och rakryggad i sina arbetskläder, är en del av ett sammanhang och vill läsa vidare till undersköterska. Att jag har fått vara en del av hennes resa, och att jag kunnat pusha och stötta henne har varit fantastiskt! ”
 

Linda, undersköterska, Växjö kommun:
STOLT UNDERSKÖTERSKA. ”Under nästan 10 års tid har jag jobbat som boendestödjare åt en och samma person. Jag har fått vara del av både mörka och ljusa stunder, man kommer ju varandra nära efter så lång tid tillsammans. Det har varit riktigt tufft ibland, men det är ändå det positiva som gjort mest avtryck. Ett minne som alltid ger mig ett stort leende, är när vi gjorde en heldagstur till Göteborg. Där fanns en klädbutik som min omsorgstagare gärna ville till. Hen hade sparat länge för att kunna handla där, och därför var det extra speciellt när vi for iväg med bilen tidigt på morgonen. Jag och en kollega satt i framsätet och pratade medan vi körde, och vår omsorgstagare satt där bak med ett tjockt täcke runt sig, yrvaken men lycklig och förväntansfull inför vår utflykt. ”Det är så härligt att bara sitta här bak och höra er prata med varandra” sa hen och jag kände att det här var en stund ovanlig vardagslycka. Väl framme i Göteborg så gick vi till affären och det var en sådan glädje att omsorgstagaren kunde välja ut just den där jackan som hen sparat till. Det var också stort att se hur hen stålsatte sig mot sin torgskräck och faktiskt kunde njuta av att vara där med oss, mitt i en storstad. Den där jackan har jag lappat och lagat många gånger sedan, för hur sliten den än var så ville min omsorgstagare aldrig slänga den. Den resan och den dagen var guld!”
 

Daniel, undersköterska, Lessebo kommun:
STOLT UNDERSKÖTERSKA. ”När jag tänker tillbaka på mina år inom vård och omsorg så är det ett möte som gjort extra stort avtryck på mig. En liten envis dam på ett sjukhem. Jag kommer aldrig glömma henne. Det var inte direkt så att vi klickade direkt. Nej - tvärtom. I början vägrade hon ta emot min hjälp och protesterade så fort jag var i närheten. Hur mycket jag än försökte, så ville hon inte acceptera mig. Till slut fick de andra i personalen prata allvar med henne – och efter det så vände det faktiskt. Vi började försiktigt hitta samtalsämnen och skratta ihop, och fick en så ovanligt fin kontakt. Alltid när jag jobbade så började jag mitt pass med att gå in och ge henne en klapp på kinden. Hon blev så glad då – och jag med. Jag minns första gången jag skulle rulla papiljotter i håret på henne! Det var svårt, men jag gjorde så gott jag kunde. Då visste jag inte att man ska undvika att kamma håret för mycket efter papiljotterna, så givetvis lyckades jag borsta bort nästan alla hennes lockar. Men hon var nöjd ändå. Vi skrattade åt det ihop. Tyvärr finns inte min lilla dam kvar i livet längre. Men jag tror att det var mötet med henne som fick mig att förstå att jag ville jobba vidare med detta. Jag har tagit några års paus från vården, men nu är jag färdigutbildad undersköterska och känner verkligen att det är här jag ska vara. ”

 



 

 

 

Nyheter

  • 18jan2021

    Språket på jobbet - lansering av en ny hemsida

  • 22dec2020

    Nyhetsbrev 4 2020

  • 18dec2020

    Yrkeslärare hyllas med ett konstverk på skolan

  • 15dec2020

    Förändringar i barn- och fritidsprogrammet den 1 juli 2021

  • 15dec2020

    Uppdaterade kvalitetskriterier från 1 januari 2021

  • 14dec2020

    Validering vård och omsorg – utveckling pågår

  • 14dec2020

    Förslag till innehåll i nationellt likvärdig yrkeshögskoleutbildning inom äldreomsorgen

  • 14dec2020

    Förändringar i vård- och omsorgsprogrammet den 1 juli 2021

  • 14dec2020

    VD har ordet december 2020

  • 10dec2020

    Ny ordförande och två nya ledamöter i VO-College styrelse