APL vid foten av Kilimanjaro
En måndag precis efter midsommar satt Mia Norén, vårdlärare på drottning Blankas gymnasieskola i Helsingborg, på bussen hem från jobbet när mobilen plingade till. Ansökan på 270 000 kronor till Atlas praktik, en organisation som möjliggör för gymnasieelever att göra praktik utomlands, hade blivit beviljad!
- Jag hade egentligen gett upp hoppet då. Så kom beskedet, och jag blev så glad så jag började gråta! Och sen försökte jag kontakta alla mina elever! Jag förstod att nu var det full fart framåt som gällde. Det där med semester, det blev det inte så mycket av den här sommaren!
Det går inte att ta miste på energin hos Mia. En energi som gör att hennes elever till exempel gärna kommer till skolan – även när det är lov! Eller som en av hennes elever säger:
- Det var Mia som snackade in mig på VO-programmet. Jag hade tänkt läsa samhäll!
Målet: idérika och flexibla undersköterskor
Vi träffar Mia och hennes elever på drottning Blankas gymnasieskola en förmiddag i oktober, och resfebern är påtaglig.
- Det är full rulle nu, jag har precis varit och hämtat de sista grejerna som ska med till Tanzania. Både privatpersoner och företag har varit så generösa och donerat saker, berättar Mia och visar vägen till metodrummet där femton elever samlats.
En vecka senare ska de sitta på ett flyg som ska ta dem till Moshi, i Tanzania. Där ska de i tre veckor bo på ett barnhem vid foten av Kilimanjaro och arbeta växelvis med hemvård och undervisning i engelska, matte, naturkunskap – och vård.
- Målet med den här resan är att få ut bra undersköterskor. Som är flexibla och idérika. Som har en ny blick på vad man göra och hur man kan arbeta när man inte har så mycket saker, berättar Mia. Våra elever kommer att göra en ämnesintegrerad APL och bedöms som vanligt efter målen, även om omständigheterna är lite ovanliga!
Jätteviktigt att förbereda sig
- Att få göra en sån här resa är en chans man får en gång i livet, säger Cornelia, en av eleverna. Samtidigt tror jag att man blir väldigt motiverad till att åka igen när man väl gjort det en gång!
Övriga gruppen håller med och fnissar lite åt de stora orden. Det märks att det är ett sammansvetsat gäng. För att få åka har de alla skrivit ansökningar och gjort intervjuer på engelska, och allt fick ske under sommarlovet. När skolan startade i augusti var urvalet gjort, och tillsammans har de förberett sig inför resan, bland annat genom att läsa hundrapoängskursen i internationellt arbete.
- Vi har försökt förbereda oss så gott det går, men det är ändå inte verkligheten. Det kommer att vara kulturskillnader, annorlunda mat, brist på ström och få tillfällen till att duscha, till exempel, sånt vi är vana vid hemma. Mia som varit där tidigare har berättat en del men det blir en annan sak att uppleva det själva.
Det är inte bara i skolan förberedelserna har skett. På fritiden har eleverna och deras familjer startat donationsfonder och anordnat caféer för att samla in medel till skolavgifterna för barnen på barnhemmet i Moshi där de ska bo under sin vistelse i Tanzania. Barn som är föräldralösa och ofta drabbade av HIV.
- Vi har också blivit sponsrade av en mängd företag och föreningar, berättar Mia. Apoteket Knutpunkten, SEB Höganäs, Helsingborgs simsällskap för att nämna ett fåtal. Och insamlingen tar inte slut med vår resa, vi kommer att fortsätta med det även när vi är tillbaka i Sverige igen.
Dela med sig av erfarenheterna
För resan tar inte slut vid hemkomsten. Då kommer eleverna att besöka äldreboenden och hålla föredrag och dela med sig av sina nya erfarenheter.
- Vi kan kanske bjuda på mat från Tanzania, berättar eleverna. Ge till exempel dementa en smakupplevelse av Afrika.
- Att smälta intrycken från en sådan här resa tar lång tid, säger Mia. Glädjen och generositeten som människorna vi kommer att möta i Tanzania har, trots att de äger så lite, är något av det jag vill att eleverna tar med sig hem och ut på sina framtida arbetsplatser. Och, allt går bara man vill!
Det är lätt att tro henne.